Big River Man och Marathon Boy
Jag vill börja med att fråga, visst tittar du på Dox? (http://svt.se/2.129747/dox)
Det är SVT's stora dokumentär satsning där dom visar prisbelönta dokumentärer. Det är svårt att få tag på dokumentärer, till och med dom som är väldigt bra. SVT ska ha mycket beröm för den här satsningen, dokumentärerna som jag sett har alla varit sevärda. Jag skulle vilja snacka om två stycken dokumentärer som nyligen sänts. Big river man(2008) och Maraton Boy(2010), dom har nämligen något gemensamt.
Big river man handlar om Martin Strel. Martin är sloven, han är ganska fet, han är alkoholist och han är världens bästa maraton simmare. Han har simmat längs Yangtzhefloden, Missisipi och Donau. Hans följeslagare är hans son, som också agerar som en berättarröst i filmen. Amerikanen Matthew Mohlke är Martins kartläsare, Matthew har ingen erfarenhet av kartläsande. Filmens avstamp är att Martin vill simma längs Amazonfloden. Alla hans tidigare simningar har på sitt sätt varit livsfarliga men amazonfloden kommer att vara det farligaste. Floden är full av livsfarliga insekter, fiskar och ormar. Det kommer bli den sträckan som Martin simmat, det kommer också bli en mentalt utmattande upplevelse för alla inblandade.
Maraton Boy handlar om Budhia Singh, en liten pojke från en av Indiens många slumområden. När han var tre år så träffade Budhia Judoläraren Biranchi Das. Biranchi driver en judoskola för slumbarn så att dom ska komma ha ett sätt att komma från sina miserabla liv. Budhia såldes av hans mamma för 800 rupees(100 kr) till en gatuförsäljare. Där misshandlades Budhia och tvingades arbeta under hemska förutsättningar. Biranchi erbjöd sig att betala tillbaka pengarna om han fick ta hand om Budhia, modern gick med på det. Biranchi märkte efter ett tag Budhias fantastiska förmåga att springa. Budhia var bara fyra år när han sprang sitt första maraton, Biranchi började få stora planer för barnet och Biranchi hade drömmar om att skicka Budhia till OS för att representera Indien. Biranchi kommer i konflikt med socialnämnden i Indien och diverse politiker, vissa mer eller mindre korrupta.
Så två filmer som handlar om springa/simma jättelångt. Är det något att se? Ja är svaret på den frågan. Jag blev väldigt fascinerad av båda historierna. Martin simmande förklaras med att han simmar ifrån minnet av hans svåra barndom. Budhia springer ifrån fattigdomen, eller springer han för att han vill göra sin tränare stolt? Martins relation till sin son är bra, han vill att sonen ska vara med och agera som Martins sunda förnuft. Budhias relation till sin egen faders figur Biranchi är mer komplicerad, Biranchi ger Budhia ett stabilt familjeliv och trygghet samtidigt som han tvingar honom att pressa sig själv fysiskt.
Jag vet inte varför men när jag läste om dom två filmerna så tänkte jag mig att båda två hade en "feel good" känsla som grund. Lite som Anvil! The story of Anvil(2008) som också visades på dox. En underdog historia helt enkelt. Så var det inte.
- Big river man skulle vara en feel good film om det inte var så att Martin Strel är galen, mannen är skvatt galen och han uttrycker sin galenskap(eller kanske flyr från den) genom att simma. Martin säger att han simmar längs världens floder för att synliggöra klimatförändringar och miljöförstöring. Det är enligt mig bullshit, filmaren verkar vilja legitimisera den förklaringen men jag tror inte en sekund på det. Martin Strel gör det för sin egen skull, inte för naturens.
Maraton boy är värre. Man skulle verkligen kunna tro det, den har ju verkligen upplägget. Filmen är i början en feel good film och man känner sig nästan lite illamående av sockret men efter ett tag så byts den smaken ut mot en kväljande sur eftersmak. Biranchi är lite för peppad på konceptet av Budhia som OS medaljör. Biranchi verkar också ha ett stort behov av att hävda sig själv. Budhias biologiska moder är inte bättre, hon är fortfarande fattig och får leva med skammen av att ha sålt sitt barn. Hon börjar dessutom höra att Budhias maratonkarriär börjar dra in pengar. Filmen är egentligen becksvart. Budhia kan springa men det är inte bra för honom, psykiskt eller fysiskt men om han inte sprang vore han ännu ett slumbarn utan framtid.
En sista fundering, visst tittar du på Dox?
/ Per
Det är SVT's stora dokumentär satsning där dom visar prisbelönta dokumentärer. Det är svårt att få tag på dokumentärer, till och med dom som är väldigt bra. SVT ska ha mycket beröm för den här satsningen, dokumentärerna som jag sett har alla varit sevärda. Jag skulle vilja snacka om två stycken dokumentärer som nyligen sänts. Big river man(2008) och Maraton Boy(2010), dom har nämligen något gemensamt.
Big river man handlar om Martin Strel. Martin är sloven, han är ganska fet, han är alkoholist och han är världens bästa maraton simmare. Han har simmat längs Yangtzhefloden, Missisipi och Donau. Hans följeslagare är hans son, som också agerar som en berättarröst i filmen. Amerikanen Matthew Mohlke är Martins kartläsare, Matthew har ingen erfarenhet av kartläsande. Filmens avstamp är att Martin vill simma längs Amazonfloden. Alla hans tidigare simningar har på sitt sätt varit livsfarliga men amazonfloden kommer att vara det farligaste. Floden är full av livsfarliga insekter, fiskar och ormar. Det kommer bli den sträckan som Martin simmat, det kommer också bli en mentalt utmattande upplevelse för alla inblandade.
Maraton Boy handlar om Budhia Singh, en liten pojke från en av Indiens många slumområden. När han var tre år så träffade Budhia Judoläraren Biranchi Das. Biranchi driver en judoskola för slumbarn så att dom ska komma ha ett sätt att komma från sina miserabla liv. Budhia såldes av hans mamma för 800 rupees(100 kr) till en gatuförsäljare. Där misshandlades Budhia och tvingades arbeta under hemska förutsättningar. Biranchi erbjöd sig att betala tillbaka pengarna om han fick ta hand om Budhia, modern gick med på det. Biranchi märkte efter ett tag Budhias fantastiska förmåga att springa. Budhia var bara fyra år när han sprang sitt första maraton, Biranchi började få stora planer för barnet och Biranchi hade drömmar om att skicka Budhia till OS för att representera Indien. Biranchi kommer i konflikt med socialnämnden i Indien och diverse politiker, vissa mer eller mindre korrupta.
Så två filmer som handlar om springa/simma jättelångt. Är det något att se? Ja är svaret på den frågan. Jag blev väldigt fascinerad av båda historierna. Martin simmande förklaras med att han simmar ifrån minnet av hans svåra barndom. Budhia springer ifrån fattigdomen, eller springer han för att han vill göra sin tränare stolt? Martins relation till sin son är bra, han vill att sonen ska vara med och agera som Martins sunda förnuft. Budhias relation till sin egen faders figur Biranchi är mer komplicerad, Biranchi ger Budhia ett stabilt familjeliv och trygghet samtidigt som han tvingar honom att pressa sig själv fysiskt.
Jag vet inte varför men när jag läste om dom två filmerna så tänkte jag mig att båda två hade en "feel good" känsla som grund. Lite som Anvil! The story of Anvil(2008) som också visades på dox. En underdog historia helt enkelt. Så var det inte.
- Big river man skulle vara en feel good film om det inte var så att Martin Strel är galen, mannen är skvatt galen och han uttrycker sin galenskap(eller kanske flyr från den) genom att simma. Martin säger att han simmar längs världens floder för att synliggöra klimatförändringar och miljöförstöring. Det är enligt mig bullshit, filmaren verkar vilja legitimisera den förklaringen men jag tror inte en sekund på det. Martin Strel gör det för sin egen skull, inte för naturens.
Maraton boy är värre. Man skulle verkligen kunna tro det, den har ju verkligen upplägget. Filmen är i början en feel good film och man känner sig nästan lite illamående av sockret men efter ett tag så byts den smaken ut mot en kväljande sur eftersmak. Biranchi är lite för peppad på konceptet av Budhia som OS medaljör. Biranchi verkar också ha ett stort behov av att hävda sig själv. Budhias biologiska moder är inte bättre, hon är fortfarande fattig och får leva med skammen av att ha sålt sitt barn. Hon börjar dessutom höra att Budhias maratonkarriär börjar dra in pengar. Filmen är egentligen becksvart. Budhia kan springa men det är inte bra för honom, psykiskt eller fysiskt men om han inte sprang vore han ännu ett slumbarn utan framtid.
En sista fundering, visst tittar du på Dox?
/ Per
Kommentarer
Postat av: Robin
Jag har sett båda nu. Gillade den indiska bättre. Ställde mer frågor om rätt och fel på något sätt.
Trackback
