Piteå skandalen som skedde för någon månad sen, där dementa på ett ålderdomshem blev inlåsta i sina rum på natten utan tillgänglig personal upprörde många människor med rätta. Just dementa, som när det är riktigt illa inte kan ta hand om sig själv det minsta också. Bara tre av de som bodde i den korridoren hade larmklockor. De andra skulle inte komma ihåg hur man använde larmen när det behövdes. Det gjordes en kort dokumentär om händelsen som visades på SVT som inte lämnade den mest härdade människan orörd. Som när Gunnar berättade om hur han ramlade och bröt revben och slog ansiktet. Inte förren dagen efter så upptäckte personalen vad som hänt. Då hade Gunnar på egen hand tagit sig upp. Såna här händelser gör Fridrik Thor Fridriksson film Naturens Barn mer aktuell än någonsin.

Thorgeir skjuter sin hund och lämnar sin gård ute på den isländska vischan för att ta sig till sin dotter i Reykjavik. Familjen som dottern har byggt upp ger han ett varmt välkommande och skeppar iväg honom till ett ålderdomshem där han träffar en gammal bekant vän från sin barndom, Stella, vars sista önskan är att bli begravd där hennes föräldrar är begravda.

En ödesmätt stämning hänger över filmen som en slöja vaggandes i vinden. Delvis för Hilmar Örn Hilmarsson sorgsna musik, men också för det mulna isländska landskapet. Thorgeir tar med sig tystnaden och lugnet från landet, och ser hur de gamla förfaller inne i byggnaden, medan personalen behandlar de inlaggda som barn, utan respekt för det förgångna. En kort sekvens när dottern ska lämna över sin far så serverar en sköterska de båda kaffe. Hon vänder sig om till dottern och frågar om hennes far vill ha mjölk och socker i kaffet. Geir tittar uppgivet mot henne.

Det är små detaljer som är den här filmens höjdpunkter. Som när sköterskan tog förgivet att Geir inte kunde svara för sig själv och hade försvunnit in i ålderdomen.

I inledningen av En kärlekshistoria så säger Pär´s farfar som är i sjukhuset spelad av Gunnar Ossiander "Samhället är inte konstruerat för ensamma människor", i den filmen så vill inte farfar tillbaka till livet innan. Det är väl någonstans där poblekmatiken ligger för de äldre, exakt det som Fredrik Thor Fredriksson tar upp i den här filmen. De slutar upp ensamma i sina hus där de inte kan ta hand sig själva, barnen har fullt upp med sina egna liv och sina barns liv. Och som skandinavien är uppbuyggt så finns det inte tid för att ta hand om sina äldre föräldrar i hemmet, som det är tradition i andra länder att göra. Och då kommer ålderdomshemmen in i bilden.
Men är det ett värdigt sätt att tillbinga sin sista tid i livet i?

Se Naturens Barn och svara sedan på frågan.

Se även:
Universums Änglar av Fridrik Thor Fridriksson
En Kärlekshistoria av Roy Andersson
Bara Prata Lite av Lukas Moodysson
Heima av Dean DeBlois

Skriven av Robin Kelloniemi