En sen natt för ett par år sen så var jag hemma hos mina föräldrar. Jag var på väg att somna i fotöljen, men den här kvällen var en sån kväll som det kändes jobbigt att gå och lägga sig. Så jag zappade runt mellan kanalerna på tvn. Sen när jag kom till kanalen Silver (en utmärkt kanal som visar alternativ film) så var filmen När Solen Står Som Högst (At the Vertical Ray of the Sun) på.
Jag fastnade direkt för det fina fotot med en nonstop grön ton. Den sköna stämmningen och tempot. Det hela sluta med att jag satt vaken i två timmar till och tittade på en film som var gjort i Vietnam för första gången i mitt liv. En av de finaste filmupplevelserna jag varit med om. Det var också den första filmen jag såg som var gjord av Tran Ahn Hung.

Jag såg häromveckan att det hade spelats in en film av min favorit roman som var med och tävlade i Venedigs internationella filmfestival. En roman vid namn Norweigan Wood skriven av Haruki Murakami. Jag blev såklart glatt överasakad, men också förvånad eftersom herr Murakami är känd för att undvika att filmatisera sina böcker. Det har bara hänt en enda gång och det var filmen "Toni Takitani".
Jag slängde mig över trailern såklart och när trailer tog sig mot sitt slut så dök namnet upp igen framför mig - Tran Ahn Hung. Det kommer ta en stund innan jag får chans att se filmen, den kanske visas unmder Göteborgs Filmfestival om jag har tur. Men det är i januari/februari hursomhelst och mitt sug för en Hung film fanns kvar. Som tur var så har min fransk/vietmaneska vän nyligen gjort sin debut inom den amerikanska filmvärlden. En film som ska visa sig vara helt annorlunda från hans tidigare alster.

Klein (Josh Hartnett, Lucky Number Slevin, Pearl Harbor) är en föredetta polis som har dragit sig tillbaka och försörjer sig som privatdektektiv. Han får i uppdrag av en rik läkemedels entrepenör att leta upp dennes son, Shitao (Takuya Tamara, 2046) som varit försvunnen i snart ett år. 
Kleins reser snart till Hong Kong där det senaste tipset leder honom. Men snart uppstår problem. Shitao visar sig vara svårfunnen och till råga på allt så har han kidnappat en ökänd gangsters (Byung-Hun Lee, JSA, A Bittersweet Life) flickvän. Som nu också är på jakt efter honom. Jakten river upp förträngda sår hos Klein då han tidigare som polis jagade en seriemördare, Hasford (Elias Koteas, Den Tunna Röda Linjen, Shutter Island), som gjorde skulpturer av sina offer. En händelse som förstörde Kleins karriär.

De som ser den här filmen kommer att befinna sig i en åktur som man aldrig skulle kunna ha förväntat sig. Det är en tunn linje mellan den vackra stämningen och de vulgära händelserna som kommer märka tittaren. 
I Come With The Rain är kontroversiell på samma plan som Antichrist av vår kära danske granne Lars Von Trier. Fast det är ändå lättare att hänga med i svängarna.
Regissören själv sa i en intervju att om det ska vara blod, då ska man visa blod för att visa hur hemskt blod är på riktigt. Och hemskt är det när Gangsterledaren Su Dongpo slår ihjäl en av sina män med en hammare då hans man befinner sig instängd i en liksäck. Samtidigt som hela scenen komponeras av God Speed You Black Emperor! ett Kanadensiskt band som speler obehagligt vacker musik.
Men trots våldet så är det här en psykologsikt thriller som vinner på just det psykologiska. Det känns riktigt otäckt när man under filmens gång får reda på mer och mer om Kleins historia. Scenerna med Halford är riktigt bra, de båda skådespelarna har ett samspel som är något utöver det vanliga. Men sen är ju också regissören speciallist på att få skådespelare att brilljera, och när han har samlat på sig skådespelare från de övre skikten av USA, Sydkorea, Japan, Vietnam så är det ett självklart resultat trots att många av de nämnda namnen inte kunde engelska.
Något jag däremot känner mig lite tveksam mot är att en av karaktärerna får en sorts religös martyr roll mot slutet. Det blir lite för mycket av det och även om det skulle förminskats så skulle alla som ser den här filmen förstår att den handlar om hur människor plågas.

Jag rekommenderar den här filmen starkt, inte för att jag tror de flesta av er skulle gilla den utan för att utmana er själva och se vart er tröskel befinner sig.



Se Även:
Antichrist (Lars Von Trier)
Blue Velvet (David Lynch)
Hämnarens Resa (Park Chan-Wook)
När Solen Står Som Högst (Tran Ahn Hung)
Tesis (Alejandro Amenâbar)