Tusen Gånger Starkare (2010)

Signe (Judit Weegar) är en liten söt högstadieflicka som mer eller mindre aldrig pratar. Skolan är som den är. Varje dag är den andra lik och klassen har en tydlig hierarki där det finns de coola brudarna, de störigt pojkarna, nördarna med sina sci-fi böcker och de tysta och lite knäppa tjejerna. Till den sista gruppen hör Signe.
Men en dag förändras allt då Saga (Julia Sporre) börjar i klassen. En uttåtriktad tjej som levt hela sitt liv i andra länder som Uruguay, Kenya och Bahamas tack vare sin pappas jobb.
Hon blir snabbt den populäraste tjejen i klassen. Vilken bara det leder till klyvningar i klassen. Men Saga blir tillslut accepterad av alla och allt går fin fint tills det blir utvecklingssamtal. Då hennes lärare vill att tjejerna ska ta mer plats i klassen och ger Saga den uppgiften.
Detta leder till en helt sjuk situation.

Den här filmen är baserad av en bok skriven av Christina Herrström. Denna kvinna skrev också manuset. Detta leder till något fruktansvärt. En film med en huvudperson som är mer eller mindre tyst hela filmen och aldrig gör några val eller handlingar fören i det absoluta slutet. Filmen skiftar istället och det blir mer Saga och Mimi (Happy Jankell) som gör valen. Detta är fruktansvärt att se då man inte får någon känsla överhuvudtaget om vem man ska följa. Dramatiken blir inriktad på klassen som förändrar sig som en enhet på ett snuskigt orealistiskt sätt. Nä att skriva en bok och en film är två skilda världar som man nte bör ge sig in på om man inte har någon att ta råd av.
Annars så känns skolmiljön väldigt tråkigt, då allt är sterotyper i sin renaste form. Detta är ju såklart väldigt negativt d hela filmen utom för den sista scenen utspelar sig på skolan.
Manuset är väldigt begränsat då dialogen i alla scener utom en är dåligt skrivna. Med det följer dåligt skådespeleri även om skådespelarna säkert är bättre än vad de framstår. Så regissören är antinge en underkuven liten man till författaren eller en talanglös snubbe.

Den här filmen är inte ens ett intressant stolpskott, snarare en tackling med dobbarna före i magen.



Se istället:
Fucking Åmål (1998)
Linda Linda Linda (2005)
The Wave (1981)
Ole Dole Doff (1968)

Skrivet av Robin Kelloniemi





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0